Det afrikanska fotbollsförbundet har hela tiden haft fokus på det afrikanska mästerskapet. Men efter dansen vid hörnflaggorna VM 1990 har den afrikanska landslagsfotbollen slagit igenom på allvar. VM 2010 var även det första världsmästerskapet som spelades på afrikansk mark och vid turneringen deltog hela sex Afrikanska lag, vilket är rekord.
Kamerun
Roger Milla och hans Kamerun satte ordentlig färg på ett annars ganska trist VM i Italien 1990. Kamerun spelade bländande fotboll mot det ena storlaget efter det andra och anfallaren Roger Milla firade sina mål med att dansa ute vid hörnflaggan tillsammans med sina lagkamrater. Kamerun tog sig fram till kvartsfinal, vilket var den bästa placeringen som ett afrikanskt landslag hade gjort.
Därefter har Kamerun varit ett givet inslag i de stora fotbollsturneringarna. De tog sig till VM 1994, 1998, 2002 och vann OS-guld 2000. De missade dock VM 2006 efter en missad straffspark i den avgörande kvalmatchen mot Egypten.
Fotbollen i Kamerun är stor och landet producerar fotbollsspelare till de europeiska toppklubbarna på löpande band. Dagens stora stjärna i Kamerun är givetvis Barcelonas anfallare Samuel Etóo. Rutinerade spelare som Geremi och Rigobert Song är fortfarande tongivande.
Kameruns landslag kallas för lejonen och spelardräkterna är karaktäristiska med gröna tröjor, röda byxor och gula strumpor, vilket även är färgerna på Kameruns flagga.
Nigeria
Nigeria ses ofta tillsammans med Kamerun som de starkaste lagen i Afrika. Men frågan är om inte Nigeria är något överskattat. Landet har inte vunnit någon ”riktig” titel på 14 år, det var 1994 då de vann de afrikanska mästerskapen i Tunisien. Samma år gjorde även Nigeria debut i VM och tog sig i USA vidare från gruppspelet. Nigeria hade ett riktigt starkt offensivt lag på den tiden med spelare som Rashidi Yekini, Daniel Amokachi och Emmanuel Amuneke. Två år senare skördade Nigeria nya framgångar i USA då laget tog OS-guld efter seger mot Argentina i finalen.
VM-spel har det även blivit 1998 och 2002, men precis som Kamerun misslyckades Nigeria i kvalet till VM 2006. Nigeria håller dock på att bygga upp ett nytt starkt lag nu. U17-laget imponerade stort vid Ungdoms-VM nyligen och några spelare från det laget fanns med vid OS i Peking där Nigeria tog sig till final, men förlorade mot Argentina. Stjärnor i dagens lag är John Obi Mikel, Joseph Yobo, John Utaka, Ikechukwe Uche och Vincent Enyeama.
Nigeria tränas numer av tyske Berti Vogts, och han har fått ordentlig ordning på försvaret. Under de sex inledande kvalmatcherna har Nigeria endast släppt in ett mål. Känns som att Nigeria är på väg att bli uppskrivet igen, lagom till nästa mästerskap.
Egypten
Egypten är på väg att vakna till liv efter en lång dvala. Egypten blev det första landet från Afrika att kvalificera sig för VM. Det hände 1934, men efter förlust i första matchen blev det inget mer spel för Egypten i den turneringen. Efter några nya kvalförsök gjorde Egypten comeback vid VM 1990, men laget blev utslaget i gruppspelet.
Därefter har Egypten haft svårt att övertyga, men 2004 hände något som ser ut att ha gett Egypten fart på nytt. Då tog nämligen Hassan Shehata över som förbundskapten efter Marco Tardelli. Shehata som fått smeknamnet ”Nilens hjärna” har lyckats få ihop ett riktigt starkt lag som vunnit de afrikanska mästerskapen två gånger i rad, 2006, 2008.
En förklaring till Egyptens framgångar är att Shehata fått till ett mer samspelt lag jämfört med övriga afrikanska länder eftersom bara sju av spelarna i Egypten tillhör proffsklubbar utomlands. De flesta spelarna tillhör det inhemska storlaget Al Ahly.
Nyckelspelare i dagens Egypten är målvakten Essam Al Hadare, backen Wael Gomaa, mittfältaren Hosni Abd Rabou och den kvicka och spelskickliga anfallsduon Mohamed Zidan och Amr Zaki.
Elfenbenskusten
Under 2000-talet så slog de igenom en efter en, spelarna från Elfenbenskusten; Didier Drogba, Salomon Kalou, Kolo Touré, Aruna Dindane och Emmanuel Eboué. Inte så konstigt då att de stora elefanterna tog sig vidare till sitt första VM-slutspel någonsin 2006. Där hamnade Elfenbenskusten i ”dödens grupp” med bland andra Holland och Argentina, och blev utslaget trots bra matcher.
Mycket talar för att Elfenbenskusten kommer ta sig till VM 2010. Till skillnad från exempelvis Nigeria och Kamerun har många av spelarna i Elfenbenskusten större delen av sina karriärer framför sig. Formen är även god vilket en semifinalplats i de afrikanska mästerskapen 2008 visade.
Det enda som stört Elfenbenskusten är att de tongivande stjärnorna Drogba och Kalou till och från tackat nej till spel i landslaget. Även om Elfenbenskusten har många bra spelare, är dessa två väldigt viktiga för offensiven.
Sydafrika
Sydafrika var länge förbjudet (1966-1990) att delta i VM och i de afrikanska mästerskapen på grund av landets apartheidpolitik. 1992 hävdes förbudet och det gav genast fart på landets fotbollssektion som fram till dess levt en undanskymd roll. Sydafrika besegrade Kamerun med 1-0 i den första landskampen på över 20 år. På bara tre år rusade Sydafrika från plats 124 till 16 på världsrankingen (1993-96) och vann de afrikanska mästerskapen 1996. De kvalificerade sig även för VM 1998 och VM 2002. Lucas Radebe, Shaun Bartlett och Benni McCarthy var de stora stjärnorna i laget.
Under perioden 1996-02 tillhörde Sydafrika de 30 bästa länderna i världen. Men därefter har det gått betydligt sämre. Många av de tongivande spelarna tappade ju äldre de blev och under afrikanska mästerskapen 2006 lyckades inte laget göra ett enda mål. Sydafrika stod som värd för VM 2010 och tanken var då att landet skulle ha sitt slagkraftigaste lag på flera år. Istället blev det tvärtom.
Sydafrika dalar på världsrankingen och bland stjärnorna i dagens lag finns Blackburns formsvaga spelare Aaron Mokoena och Benni McCarthy samt Steven Pienaar, Lance Davids (tidigare i Djurgården) och Mabhudi Khenyeza.
Övriga lag som är med i Confederation Africaine de Football:
Algeriet, Angola, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Djibouti, Ekvatorialguinea, Eritrea, Etiopien, Gabon, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kap Verde, Kenya, Komorerna, Kongo, DR Kongo, Lesotho, Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, Mali, Mauretanien, Mauritius, Marocko, Moçambique, Namibia, Niger, Réunion, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Senegal, Seychellerna, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Swaziland, Tanzania, Tchad, Togo, Tunisien, Uganda, Zambia, Zanzibar och Zimbabwe